torsdagen den 16:e december 2010

Den sista poetiska skräckfilms-regissören har trätt ur livet!

Det kom som en chock när jag tidigare idag fick läsa om att världens absolut sista poetiska skräck-regissör med tomhet i blick har lämnat oss för att ensamma överleva detta tragiska liv på planeten Tellus. Vad som är mest skrämmande är att det inte har uppmärksammats överhuvudtaget inom svenska medier, varken inom television eller löpsedlar. Förmodligen har redaktörer och skribenter aldrig hört talas om honom. Det är mycket tragiskt vill jag säga.

Jean Michel Rollin Le Gentil dog igår 72 år gammal efter en längre tids sjukdom. Han var den franska vampyrfilms erotikens gudfader. Han var även den första inom sin tid att införa den absolut första gore-filmen i frankrikes filmhistoria.

Jean Rollin hade den potentiella förmågan att med en smal budget införa den trogna vampyriska, gothiska och trovärdiga film-miljön. Han var förmodligen den mest vampyrfixerade regissören i världshistorien och tog steget att visa upp den verkliga vampyren. Det var han som visste hur en vampyr såg ut och betedde sig. Attraktivt, sexigt och mordiskt.

Le Viol du Vampire (The Rape of the Vampire) från 1968 var hans absolut första film i vampyr-temat. Filmen är uppbyggd i två stycken beståndsdelar, The Rape of the Vampire och The Vampire Woman/Queen of the Vampires. Filmen var från grunden menad att bli en kortfilm, men efter att en andra del filmades så bestämde han sig för att klippa ihop dem till en hel långfilm.

Jean Rollin var inte bara besatt av vampyrer. Hans andra spektakulära tema bestod också av Zombies. Det var inte fören 1978 som han lanserade Frankrikes första gore-film Les Raisins de la Mort (The Grapes of Death). Den handlar om en ung kvinna som blir instängda i en by där ett farligt bekämpningsmedel har förvandlat invånarna till zombies.

Jean hade en förmåga att provocera den kontroversiella människan till förbannelse pga sin säregna filmiska stil. Han var en sann konstnär och satte inga som helst gränser, vare sig det handlade om erotiska scener eller våldsscener. Han tillverkade allt på sitt egna lilla vis och på så sätt fick han heller ingen större skara fans. Han har gått upp och ned som en berg&dal-bana, ena stunden är han hur bra som helst och i nästa stund känns han mest som tragisk.

R.I.P Jean Rollin (3 November 1938 - 15 December 2010)

För mer information om den poetiska skräckfilms-skaparen så besök gärna hans officiella hemsida: http://www.shockingimages.com/rollin


onsdagen den 15:e december 2010

Självmordsbombaren i Stockholm!

Lördagen den 11:e december överraskades Stockholm av den första självmordsbombaren i svensk historia. Bombmannen hette Taimour Abdulwahab och jag önskade bara att han hade överlevt smällen och insett ( i Allahs namn ) vilken röv-pullad förlorare han var. Att han inte ens lyckade koppla sprängladdningen rätt ( trots sin lärdom från Al-Qaida ) visar också vilken amatör killen var. Jag skäms verkligen över honom, främst för att han inte lyckades ta död på någon mer än sig själv, vilket självklart var tur. Men det jag skäms mest över är hur jävla blåögda och långsynta ni svenska invånarna är. Bara dagar efter det första tunnelbane-dådet som dödade över 2000 individer i London, så sade svensken: "Det är inget vi oroar oss över i Sverige". Lars Vilks provocerande med Muhammed-hunden fick heller ingen svensk att lyfta blicken, trots alla hot som riktades mot honom. Sedan kommer vi till terror-hoten i Göteborg förra månaden. Folk lugnar ner sig när polisen lyckas häkta FEL personer. Och sedan *PANG*... Då smäller en misslyckad detonation och hela Sverige blir chockade. SJÄLVKLART KOMMER SKITEN ÄVEN HIT, det fattar väl vem som helst? Jag sitter med tindrande ögon och väntar på nästa spektakulära misslyckad fyrverkeripjäs på svenska gator. 2012 blir det året Terrorismen trycker på den där spännande knappen som förintar hela mänskligheten.

Denna killen uttrycker sig bäst:

tisdagen den 7:e december 2010

Videovålds-debatten var ett inhumanskt skämt!

I morse strax innan arbetet slog jag upp en artikel på Aftonbladet och stötte ihop med ett ämne som jag irriterade mig oerhört mycket på. Artikeln slet upp rötterna från 80-talets videovålds-debatt. En diskussion som pågick för över 30 år sedan.



Läs artikeln här:
http://www.aftonbladet.se/kultur/filmtv/article8227158.ab



Jag som är uppväxt med skräck och våldsfilmer sedan tidig ålder har väldigt svårt att förstå mig på denna oändliga hysteri. Vad är det egentligen som påverkar en människa till att i det verkliga livet utföra de illdåd som visas i televisionen och dator-skärmen?

Ann Charlott påstår i artikeln att det främst är utbildade soldater som konsumerar dessa former av filmer för att medvetet avtrubba sig själva och utveckla en form av apati för att kunna klara av det verkliga våldet utan att känna någon form av obehag. Jag tycker att det är fullständigt vansinnigt att definiera sig på det viset. Det går inte att jämföra grafiskt underhållningsvåld med det som sker i verkligt krig och terror. Det är två helt olika upplevelser och har man någon som helst hjärnkapacitet så är man väldigt medveten om att videovåld enbart innehåller teater och smink.

Jag är själv djupt insatt i skräckens subgenrer: Sleaze, Rape & revenge, Exploatation, Splatter, Extreme, Gore, Bizarre, Mondo osv. Filmer som fortfarande är totalt förbjudna i många länder och endast går att finna i Underground-kretsar. Inte påverkar det mig mitt sätt att tänka och agera? Jag har inte utvecklat någon speciell personlighetsstörning och aldrig i mitt liv att jag skulle gå ut och börja plundra levande individer för att jag precis har tittat på en film med ett innehåll av ultravåld? Jag har heller aldrig varit med om en sådan människa i min omkrets. När jag umgås med folk, så är det främst med sådana som har samma filmintresse som mig. De som man kan knäcka en bärs med i soffan, as-garva åt lemlästade kroppar och litervis med blod och bara vara. Det finns ingenting som slår den ultimata form av lycka.

Till er läsare:
Tyck gärna till, vad är era åsikter om videovåld? Är debatten en överdrift eller står ni på samma sida som Studio-S och Ann Charlott?

Kan samtidigt tipsa om att filmbolaget Studio-S nyligen släppte en 8-disc DVD utgåva om 80-tals debatten Studio-S & Videovåldet. En guldvärd film att ha i sin samling. Många skratt utlovas!

tisdagen den 22:e september 2009

emotionell VS finansiell

Jag har aldrig riktigt kommit underfund med varför mannens och kvinnans sexualdrift skiljer sig så mycket. Jag har aldrig heller förstått det där med Venus och Mars. Jag har aldrig kommit underfund med varför männen tänker med huvudet och kvinnor med sina hjärtan.


Till exempel en kväll förra veckan gick min flickvän och jag till sängs. Passionen börjar glöda i sovrummet, När hon till sist säger, ”jag känner inte för det, jag vill att du bara ska hålla om mig”. Jag sade ”VA??!! vad var det där?!”. Så säger hon dom orden alla pojkvänner fasar att höra.... ”Du är inte tillräckligt i kontakt med mina emotionella behov som kvinna, för att jag ska kunna tillfredsställa dina fysiska behov som man”. Hon besvarade min fråga med att säga, ”Kan du inte bara älska mig för den jag är och inte vad jag gör för dig i sovrummet?”. När jag förstod att inget skulle hända den natten så somnade jag.

Nästa dag så tog jag ledigt från jobbet för att vara med henne. Vi gick ut och åt en fin lunch och gick och shoppade i ett stort, stort onämnt shoppingcenter. Jag gick med henne i affärerna när hon provade flera olika verkligt dyra klädesplagg. Hon kunde inte bestämma sig vilken hon skulle ta, så jag sade åt henne att vi tar alla. Hon ville ha skor som komplement till hennes nya kläder. Så jag sa att vi får köpa ett par till varje ensemble. Vi gick sedan till juvelavdelningen där hon valde ut ett par diamantörhängen. Tillåt mig säga..... Hon var så upphetsad! Hon måste ha trott att jag var ett steg från mentalsjukhuset. Jag började tro att hon testade mig när hon frågade om hon kunde få ett tennisarmband, när hon inte ens kan spela tennis. Jag tror att hon trodde jag var knäpp när jag sa, ”Det går bra älskling”.


Hon var nästan nära sexuell tillfredställelse av allt shoppande. Med ett jättestort leende sade hon till sist, ”Jag tror att det är allt älskling, vi går och betalar”. Jag kunde knappt hålla mig när jag till sist sade, ”Nej älskling, Jag känner inte för det”. Hennes ansikte blev helt vitt och hennes haka föll till marken med ett förvånat ”VA?”. Jag sade sedan ”Älskling, jag vill bara att du håller sakerna en stund. Du har inte tillräcklig kontakt med mina finansiella behov som man, för att jag ska kunna tillfredställa dig som kvinna”. Sedan när hon såg ut som om hon skulle döda mig, fortsatte jag, ”Varför kan du inte älska mig som den jag är istället för dom saker jag köper åt dig?”.

Tydligen kommer jag inte att få ha sex ikväll heller.