Överlevare

Den sista poetiska skräckfilms-regissören har trätt ur livet!

2010-12-16T17:20:00.011+01:00

Det kom som en chock när jag tidigare idag fick läsa om att världens absolut sista poetiska skräck-regissör med tomhet i blick har lämnat oss för att ensamma överleva detta tragiska liv på planeten Tellus. Vad som är mest skrämmande är att det inte har uppmärksammats överhuvudtaget inom svenska medier, varken inom television eller löpsedlar. Förmodligen har redaktörer och skribenter aldrig hört talas om honom. Det är mycket tragiskt vill jag säga.

Jean Michel Rollin Le Gentil dog igår 72 år gammal efter en längre tids sjukdom. Han var den franska vampyrfilms erotikens gudfader. Han var även den första inom sin tid att införa den absolut första gore-filmen i frankrikes filmhistoria.

Jean Rollin hade den potentiella förmågan att med en smal budget införa den trogna vampyriska, gothiska och trovärdiga film-miljön. Han var förmodligen den mest vampyrfixerade regissören i världshistorien och tog steget att visa upp den verkliga vampyren. Det var han som visste hur en vampyr såg ut och betedde sig. Attraktivt, sexigt och mordiskt.

Le Viol du Vampire (The Rape of the Vampire) från 1968 var hans absolut första film i vampyr-temat. Filmen är uppbyggd i två stycken beståndsdelar, The Rape of the Vampire och The Vampire Woman/Queen of the Vampires. Filmen var från grunden menad att bli en kortfilm, men efter att en andra del filmades så bestämde han sig för att klippa ihop dem till en hel långfilm.

Jean Rollin var inte bara besatt av vampyrer. Hans andra spektakulära tema bestod också av Zombies. Det var inte fören 1978 som han lanserade Frankrikes första gore-film Les Raisins de la Mort (The Grapes of Death). Den handlar om en ung kvinna som blir instängda i en by där ett farligt bekämpningsmedel har förvandlat invånarna till zombies.

Jean hade en förmåga att provocera den kontroversiella människan till förbannelse pga sin säregna filmiska stil. Han var en sann konstnär och satte inga som helst gränser, vare sig det handlade om erotiska scener eller våldsscener. Han tillverkade allt på sitt egna lilla vis och på så sätt fick han heller ingen större skara fans. Han har gått upp och ned som en berg&dal-bana, ena stunden är han hur bra som helst och i nästa stund känns han mest som tragisk.

R.I.P Jean Rollin (3 November 1938 - 15 December 2010)

För mer information om den poetiska skräckfilms-skaparen så besök gärna hans officiella hemsida: http://www.shockingimages.com/rollin

Självmordsbombaren i Stockholm!

2010-12-15T14:17:00.002+01:00

Lördagen den 11:e december överraskades Stockholm av den första självmordsbombaren i svensk historia. Bombmannen hette Taimour Abdulwahab och jag önskade bara att han hade överlevt smällen och insett ( i Allahs namn ) vilken röv-pullad förlorare han var. Att han inte ens lyckade koppla sprängladdningen rätt ( trots sin lärdom från Al-Qaida ) visar också vilken amatör killen var. Jag skäms verkligen över honom, främst för att han inte lyckades ta död på någon mer än sig själv, vilket självklart var tur. Men det jag skäms mest över är hur jävla blåögda och långsynta ni svenska invånarna är. Bara dagar efter det första tunnelbane-dådet som dödade över 2000 individer i London, så sade svensken: "Det är inget vi oroar oss över i Sverige". Lars Vilks provocerande med Muhammed-hunden fick heller ingen svensk att lyfta blicken, trots alla hot som riktades mot honom. Sedan kommer vi till terror-hoten i Göteborg förra månaden. Folk lugnar ner sig när polisen lyckas häkta FEL personer. Och sedan *PANG*... Då smäller en misslyckad detonation och hela Sverige blir chockade. SJÄLVKLART KOMMER SKITEN ÄVEN HIT, det fattar väl vem som helst? Jag sitter med tindrande ögon och väntar på nästa spektakulära misslyckad fyrverkeripjäs på svenska gator. 2012 blir det året Terrorismen trycker på den där spännande knappen som förintar hela mänskligheten.

Denna killen uttrycker sig bäst:

Videovålds-debatten var ett inhumanskt skämt!

2010-12-07T14:49:00.015+01:00

I morse strax innan arbetet slog jag upp en artikel på Aftonbladet och stötte ihop med ett ämne som jag irriterade mig oerhört mycket på. Artikeln slet upp rötterna från 80-talets videovålds-debatt. En diskussion som pågick för över 30 år sedan.

Läs artikeln här:
http://www.aftonbladet.se/kultur/filmtv/article8227158.ab

Jag som är uppväxt med skräck och våldsfilmer sedan tidig ålder har väldigt svårt att förstå mig på denna oändliga hysteri. Vad är det egentligen som påverkar en människa till att i det verkliga livet utföra de illdåd som visas i televisionen och dator-skärmen?

Ann Charlott påstår i artikeln att det främst är utbildade soldater som konsumerar dessa former av filmer för att medvetet avtrubba sig själva och utveckla en form av apati för att kunna klara av det verkliga våldet utan att känna någon form av obehag. Jag tycker att det är fullständigt vansinnigt att definiera sig på det viset. Det går inte att jämföra grafiskt underhållningsvåld med det som sker i verkligt krig och terror. Det är två helt olika upplevelser och har man någon som helst hjärnkapacitet så är man väldigt medveten om att videovåld enbart innehåller teater och smink.

Jag är själv djupt insatt i skräckens subgenrer: Sleaze, Rape & revenge, Exploatation, Splatter, Extreme, Gore, Bizarre, Mondo osv. Filmer som fortfarande är totalt förbjudna i många länder och endast går att finna i Underground-kretsar. Inte påverkar det mig mitt sätt att tänka och agera? Jag har inte utvecklat någon speciell personlighetsstörning och aldrig i mitt liv att jag skulle gå ut och börja plundra levande individer för att jag precis har tittat på en film med ett innehåll av ultravåld? Jag har heller aldrig varit med om en sådan människa i min omkrets. När jag umgås med folk, så är det främst med sådana som har samma filmintresse som mig. De som man kan knäcka en bärs med i soffan, as-garva åt lemlästade kroppar och litervis med blod och bara vara. Det finns ingenting som slår den ultimata form av lycka.

Till er läsare:
Tyck gärna till, vad är era åsikter om videovåld? Är debatten en överdrift eller står ni på samma sida som Studio-S och Ann Charlott?

Kan samtidigt tipsa om att filmbolaget Studio-S nyligen släppte en 8-disc DVD utgåva om 80-tals debatten Studio-S & Videovåldet. En guldvärd film att ha i sin samling. Många skratt utlovas!

emotionell VS finansiell

2009-09-22T09:49:00.005+02:00

Jag har aldrig riktigt kommit underfund med varför mannens och kvinnans sexualdrift skiljer sig så mycket. Jag har aldrig heller förstått det där med Venus och Mars. Jag har aldrig kommit underfund med varför männen tänker med huvudet och kvinnor med sina hjärtan.

Till exempel en kväll förra veckan gick min flickvän och jag till sängs. Passionen börjar glöda i sovrummet, När hon till sist säger, ”jag känner inte för det, jag vill att du bara ska hålla om mig”. Jag sade ”VA??!! vad var det där?!”. Så säger hon dom orden alla pojkvänner fasar att höra.... ”Du är inte tillräckligt i kontakt med mina emotionella behov som kvinna, för att jag ska kunna tillfredsställa dina fysiska behov som man”. Hon besvarade min fråga med att säga, ”Kan du inte bara älska mig för den jag är och inte vad jag gör för dig i sovrummet?”. När jag förstod att inget skulle hända den natten så somnade jag.

Nästa dag så tog jag ledigt från jobbet för att vara med henne. Vi gick ut och åt en fin lunch och gick och shoppade i ett stort, stort onämnt shoppingcenter. Jag gick med henne i affärerna när hon provade flera olika verkligt dyra klädesplagg. Hon kunde inte bestämma sig vilken hon skulle ta, så jag sade åt henne att vi tar alla. Hon ville ha skor som komplement till hennes nya kläder. Så jag sa att vi får köpa ett par till varje ensemble. Vi gick sedan till juvelavdelningen där hon valde ut ett par diamantörhängen. Tillåt mig säga..... Hon var så upphetsad! Hon måste ha trott att jag var ett steg från mentalsjukhuset. Jag började tro att hon testade mig när hon frågade om hon kunde få ett tennisarmband, när hon inte ens kan spela tennis. Jag tror att hon trodde jag var knäpp när jag sa, ”Det går bra älskling”.

Hon var nästan nära sexuell tillfredställelse av allt shoppande. Med ett jättestort leende sade hon till sist, ”Jag tror att det är allt älskling, vi går och betalar”. Jag kunde knappt hålla mig när jag till sist sade, ”Nej älskling, Jag känner inte för det”. Hennes ansikte blev helt vitt och hennes haka föll till marken med ett förvånat ”VA?”. Jag sade sedan ”Älskling, jag vill bara att du håller sakerna en stund. Du har inte tillräcklig kontakt med mina finansiella behov som man, för att jag ska kunna tillfredställa dig som kvinna”. Sedan när hon såg ut som om hon skulle döda mig, fortsatte jag, ”Varför kan du inte älska mig som den jag är istället för dom saker jag köper åt dig?”.

Tydligen kommer jag inte att få ha sex ikväll heller.

Dnepropetrovsk Maniacs

2009-07-24T18:35:00.006+02:00

Jag känner mig inte så speciellt uppdaterad inom sådana här tragedier, men här fann jag nyligen någonting som jag spenderade en liten längre tid att fördjupa mig i. Detta inlägget kommer att handla om 'Dnepropetrovsk Maniacs', har du inte hört/läst om det tidigare så kan jag med detta inlägget informera dig lite om det.

Detta var en chockerande händelse som tog sin fart i Dnepropetrovsk, Ukraina mellan Juni och Juli månad under år 2007. Under sommaren hade tre stycken 19åriga killar (Viktor Sayenko, Alexander Hanzha och Igor Suprunyuck) underhållt sig genom att tortera och mörda 21st människor i staden. Killarna hade tidigare gått i samma klass och började sin morbida karriär med att flå katter och diverse djur. Innan morden övergick på människor så hade Alexander Hanzha dock lämnat gruppen.

Många var utsatta för angreppen, inklusive kvinnor, barn, äldre, lösdrivare eller människor med påverkan av alkohol. De använde sig oftast av trubbiga föremål och en hammare som de slog sina offer i huvudet/ansiktet med, just för att göra offren oigenkända. Offren var mellan 0 - 50 år och bland de värsta av fallen var en gravid kvinna vars foster hade blivit utskuret från livmodern. Många offer torterades till döds och man hade funnit några av dem med urholkade ögon. Några av offren blev rånade på sina mobiltelefoner och värdesaker, som killarna sedan pantade till ett stort nätverk av begagnade affärer i området.

På de misstänktas mobiltelefoner och persondatorer så ingår flera videoinspelningar av de mord som äger rum. En hel video har läckts ut på internet och visar mordet på den 48-åriga Sergej Yatzenko, en funktionshindrar man som hade tvingats till pension pågrund av en längre kamp mot sin cancer-tumör i halsen. Hans kropp hittades fyra dagar efter mordet. På videon får man se killarna slå mannen upprepade gånger i huvudet med en hammare. En av angriparna petar sedan ut Yatzenkos ögon med skruvmejsel, och sticker honom i magen med mejseln. Han blir sedan slagen med hammaren så att han dör, och mejseln placeras intryckt i hjärnan på honom. Mördarna går sedan tillbaka till sin bil, som visar att brottet ägde rum bara några meter bort från sidan av vägen, intill sin parkerade bil. De diskuterar lugnt om mordet, uttrycker milda förvåningar om att offret fortfarande andades efter att skruvmejseln var försatt i hans utsatta hjärna. De tvättar sedan av sina händer och hammaren i en pöl och en flaska rengöringsmedel och börjar att skratta. PÅ EGEN RISK!! Jag har det originala klippet med mig på länk här, men svaga individer BÖR varnas starkt: Dnepropetrovsk Maniacs

Jag har sett klipp som är betydligt värre än det här!! Men det sjukaste med det hela är att folket som är involverade i händelserna är HELT oskyldiga. Killarna bakom dessa illdåd förtjänar inte att leva överhuvudtaget! De skall kastreras med våld och tvingas att äta sin egna avföring med en hagelbössa riktad mot skallen! Och om de inte penetrerar sina anus med toalettborstar och gnuggar sina urinrör med sylvassa nålar, då skall avtryckaren gå ann direkt!

Utredningen visar att de vid besittning har funnit fotografier som visar att killarna själva har deltagit på offrens begravningar. De misstänkta står framför kistor och gravstenar med ett leende på läpparna och ett fingertecken som visar "Fuck off".

På frågan om varför de begick morden svarar alla samstämmigt i rättegångssalen:
– Det finns ingen speciell anledning. Vi tyckte det var kul.

Men pojkarnas föräldrar vågar fortfarande inte tro att deras barn är seriemördare. De insisterar på att pojkarna blivit tvingade till att begå de horribla brotten. Att de fått beställningar av affärsmän att utföra brotten för att filma dem och sälja dem som snuff-filmer till väst.

Även om det skulle vara så att de fick beställningar av snuff-filmer, så är det tydligt från de filmade sekvenserna att pojkarna njuter av det hela och uppvisar sadistiska drag på ett sätt som går utöver det nödvändiga. Att den här typen av grova seriemördarbrott har dykt upp, speciellt i Östeuropa har nog också sina rötter i den sociala miljön, med fattigdom, sociala problem, arbetslöshet med mera. Det är i mångt och mycket en grå och okänslig miljö. Men i fall som detta, där gärningsmännen kommit från relativt stabila och välbärgade familjer så är nog leda och ondska den mest lockande förklaringen. Att pojkarna - oavsett motiven för morden - lider av grava personlighetsstörningar står utom allt tvivel.

Schockumentärer

2009-07-18T12:32:00.012+02:00

Idag skall man tvätta och åskan ligger precis ovanför mig nu. Jessica har åkt till jobbet och snart är Vicki påväg hit :-).

Ni får ursäkta att jag kommer att förstöra bloggen lite nu. Detta inlägget hör egentligen inte hemma här, men eftersom att jag inte har någon ork till att uppdatera min filmsida, så lägger jag upp det här så länge. Feel free to read!!

Mondo betyder på Italienska "Värld" och är samtidigt en form av dokumentär som visar de mest fruktansvärda händelser jorden runt. Detta handlar ofta om religion, krig, avrättningar, självmord, djurslakt eller olyckshändelser på andra sorters vis.

dokumentärerna är ofta ihopsatta från olika nyhetsklipp världen över och kan därför INTE klassas som "snuff". Snuff är en term där människor under filminspelningar blir mördade på riktigt eller olyckshändelser som medvetet publiceras på spelfilm. Det finns många av dessa filmer som har blivit rapporterade, anmälda och beslagtagna av polisen och de kriminala myndigheterna. Det går i stort sett inte att finna någonstans tack och lov. Så som barnporrnografi så är självklart dessa filmer totalt förbjudna och människorna bakom det hela klarar sig oftast inte ifrån det. Det senaste fallet jag har hört om handlade om en svartsjuk kille och hans älskarinna som mördade en Mc-kille med diverse köksredskap och sågar och skar sönder hans kropp bit för bit. Bilder publicerades på olika forum och det togs sedan upp om detta var på riktigt eller inte. För mer information om denna händelse och övriga "snuff"-spekulationer hittar du på denna länken: http://www.viewzone.com/xtreme/snuff.film.html

Tillbaka till ämnet:
Det finns olika sorter av Mondo, en av den mildare graden där man efter ett dödsfall fokuserar på människornas reaktioner runt om i världen. Sedan finns det de lite mer extrema, där man i minsta detalj går in och visar de mest obskyra och avskyvärda bilder och filmklipp som väcker obehag i kroppen.

Jag har sedan länge varit fascinerad av alla former av Mondo och detta är ingenting som man skall skämmas över. Detta är faktiskt på fullaste allvar en allmänbildning som man kan komma långt med. Det visas allt från operationer, obduktioner, kremeringar och har man aldrig tidigare sett någonting av detta i verkligheten, så kan det ytterst vara spännande att gå igenom det framför TV-skärmen.

Att se en Terrorist skära huvudet av en civilperson som de har tagit till gisslan är kanske inte det mest smakfulla att titta på, men på det viset får man samtidigt läran om hur dumma i huvudet de är där ute i världen. Detta sker dagligen överallt vart du än befinner dig och du kommer inte ifrån det.

Mondo är ingenting som man tittar på för nöjets skull (som splatter, gore och skräck) döden skall man respektera och avnjuta på ett seriöst sett. Det är därför dessa dokumentärer finns till hands i filmbutikerna (Ja, t.o.m i vanliga filmbutiker här i Varberg).

För några år sedan så läste jag en artikel i tidningen om hur elever på skolorna satt och tävlade om de mest brutala morden på diverse sidor som de kunde hitta. På den tiden fanns sidor som http://www.ogrish.com/ som idag har köpts upp av Liveleak och som är mer svåråtkomligt än tidigare. Sedan är det alltid aktuellt på http://www.flashback.se/ , då de har en egen tråd för sådant och verkligen tävlar mot varandra?

Jag förstår inte poängen om att sitta och skryta om andras död?

Hade jag blivit inspelad och publicerad på internet när jag sitter och skär sönder mina armar. Sågar av mig snoppen med en kökskniv och hackar den i små bitar och sedan äter upp den för att sedan skita ut den i ännu mindre delar. Och med sked äta av min avföring samtidigt som att jag penetrerade sönder min ändtarm med en toalettborste och försöker att pissa mig i munnen när jag har ett AA ++ batteri uppkört i urinröret och slutligen blåser skallen av mig med en hagelbössa när jag hänger och dinglar i snaran... då är jag helt plötsligt jätte populär jorden runt och alla sitter och asgarvar framför sina datorer när någon sjuk jävel har publicerat detta på Youtube. MINST SAGT SJUKT! Och dessa människor finns i var och varannan trappuppgång!

Jag tyckte faktiskt själv att detta var jätte COOLT när jag upptäckte Mondo första gången som 11-åring, men efter att jag hade tankat ner Faces of Death, som var det "häftigaste" på den tiden så började jag efter 2:a volumen inse allvaret i detta. Jag hade självklart läst tydlig information om film-serien, och att hälften av allt som visades bara var FAKE, just för att på ett bra sätt fullställa serien. Så de mesta var skådespeleri, medans hälften var riktiga filmklipp.

Jag började sedan att fördjupa mig i denna form av film och köpte hem Faces of GORE, där allt var 100% riktigt filmmaterial. Men detta var tyvärr de mest värdelösa jag någonsin hade sett. I 1.5 timma satt man och plågades igenom ointressanta fotografier på diverse självmord och jag har med handen på hjärtat inte ens orkat kolla klart på denna filmen och inte uppföljarna heller för den delen.

Det finns faktiskt inga sådär JÄTTE bra Mondos i filmvärlden. Men känner du dig intresserad så kan jag rekommendera de som jag anser som sevärda:

Världens nyheter:
Går på varje TV-kanal och kallas också för Rapport eller Nyheter! Enkelt och bra för den mildaste grad. Att hålla sig uppdaterad är nyttigt! Här visas religionsskildringar, terrorism, självmordsbombare, krig ut över allt annat. Ja, allt världen runt.

Mondo Cane:
Denna filmen slog ned som en bomb och blev en succe, inte bara hos publiken utan även hos kritikerna. Efter Mondo Cane var begreppet "dokumentärfilm" förändrat för all framtid. Filmen är inspelad över hela världen och tar på ett mycket brutalt sätt upp hur olika kulturer ser på liv och död, sex, barbarism och baksidan av vad vi kallar "civilisation". Filmen står sig än idag som en av de mest kontroversiella filmer som någonsin gjorts och kan betraktas som alla mondofilmers moder.

Traces of Death:
Detta är min personliga favorit. Traces of Death är den grisigaste, blodigaste och vidrigaste slaktfesten någonsin, samplat med Thrash/Death Metal musik för upplevnadens skull. Absolut inte för dig som har det minsta anlag för att känna obehag eller illamående inför tanken på att se riktigt våld, riktiga mord etc. etc.

Dom kallar oss mods:
En mildare variant av mondo som är rätt uppskattad i Sverige. Detta handlar om Kenta och Stoffe som försöker att slåss i ett samhälle med en svår levnadsstandard. Under ett kvarts sekel följde Stefan Jarl dessa killar med kameran genom deras liv och många gånger bokstavligen fram till gravens rand. Detta är en film-serie som är ett måste för alla filmfantaster där ute.

Death Scenes:
Denna filmen utforskar den mörka sidan av våld och ilska som avslutades i sådana avskyvärda brott som Manson Familjens angrepp på samhället. Sharon Tate och 6 andra förlorade sina liv under 2 nätter i en brutal slakt. Här visas Ocensurerade och grafiska scener av detta brott. Du kommer också att vidtas genom bilder på den tragiska död som skådespelaren Vic Morrow genom gick i uppsättning av "Twilight Zone: The Movie". Och mycket, mycket mer!

Terrorist killers and middle east wackos:
En timme av de mest brutala och sjuka som någonsin har fångats på film. Upplopp, självmord, avrättningar och självklart den klassiska scenen där den amerikanske politikern Robert "Budd" Dwyer den 22 Januari 1987 skjuter skallen av sig på en presskonferens i direktsänd TV.

The Occult experience:
Denna gripande dokumentär ser in i den mörkare världen bakom satanister, häxdoktorer och andra utövare av de svarta konsterna. Här intervjuas bl.a Michael Aquino och Anton Levay. De förklarar hur den sataniska religionen egentligen ser ut och att allt som medierna har fått för sig om satanism bara är ett missförstånd.

Satanic Sluts II: The Black Masses
Black Masses var en verklig satanisk-nattklubb som hade funnits i drygt ett år och förbjöds från 2 platser innan det ens startade. De öppnade sina dörrar den sista söndagen i varje månad då eklektiska medlemmar skulle ha behandlats för en rad framträdanden ... De beskrevs oftast som blodigt, hädiskt, sexuellt och ibland farligt - Utfört av medlemmar i alla kvinnliga kollektiv. Dokumentären visar bland annat scener av korsfästelse, orena nunnor, offer, voodoo, nazistiska Go Go dansare och vampyrism.

Om du har läst igenom hela detta inlägget och har några spontana frågor angående det här ämnet? Skicka gärna iväg en kommentar så skall jag på bästa möjliga sätt svara på dina frågor.

Nattramn

2009-06-17T09:32:00.004+02:00

"Ur vår sjukdoms febervagga skall blodshämnd stiga. Genom östan by och till kristen stad, genom mark och ryd vi vanvettets resa viga. Vår väg färgas röd, skräcken möter ögats glob. Vår galenskap blir till död, ur bröders sår rinner edert blod. För er leder tiden icke fram!"

The house is empty now!

2009-05-07T12:26:00.006+02:00

Jag blickar ut ur det tomma intet. Regnet öser ner och bildar små ångande partiklar från avgrunden. Stirrar så glosögt och väntar på att orka ta mig från helvetets dunkla tomrum. Lyssnar på den musik som får mig att känna en känsla av nyförälskelse, det har jag gjort i någon timme nu. Känner mig nästan sysselsatt på full nivå, trots att jag inte ämnar mig åt att göra ett skit. Tiden rinner långsamt ur mina händer och inte fan hjälper det mig när jag ändå inte gör någonting kreativt. Hjärnan känns så gott som överumplad, innehåll av spindelväv och illvilja, bortom alla ljusa stunder. När skall denna smärtfulla höst-depression överhuvudtaget försvinna? Det är väl en gåta i sig, någonting man aldrig lär få ett svar på.

För att överleva!

2009-03-26T09:42:00.010+01:00

Den 30/3-09 släpps en ny bok som heter "För att överleva - Om självskadebeteende". En bok som är skriven av Sofia Åkerman och kommer att släppas på förlaget Natur & kultur.

"För att överleva är skriven ur ett patientperspektiv och riktar sig till föräldrar och anhöriga, sjukvårdspersonal, studerande och andra som vill ha information om hur man bäst kan hjälpa någon som skadar sig själv. Sofia Åkerman började skada sig själv som fjortonåring i slutet av 90-talet och tillbringade flera år på sjukhus. Numera betraktar hon sig som frisk. Hon utbildar sig till sjuksköterska och ägnar mycket tid åt att förbättra vården av självskadande patienter och öka kunskapen om dessa problem."

Varför jag blickar till den här boken är främst för att jag själv har ett självskadebeteende och jag känner att det är väldigt viktigt att kunna ta sig ur detta problemet. En mycket god vän till mig är intervjuad i denna boken. För mig så väcker detta ett stort intresse då jag vet hur illa han har mått i en större del av sitt liv men samtidigt haft orken att komma ifrån det.

Jag tycker att det är viktigt för dig som närmsta bekant till en person med ett självskadebeteende att hjälpa denna personen i tid innan det slutar med självmord. Jag har själv aldrig fått någon större hjälp med det här trots att jag har skadat mig sedan 8 års ålder. Att självskada sig innebär inte bara att skära sig på kroppen med vassa föremål, du kan utföra det på så många andra sätt. Droger är i största form ett klart bevis på en självskada, själv tar jag avstånd från det då jag inte ser någon lösning i det. Men jag vill också kunna komma ifrån mitt egna beteende, därför ser jag denna boken av Sofia Åkerman som en viktig källa som kan påverka mig rent psykiskt att kunna se saker och ting på ett praktiskt sätt.

Sjukdomshärden!

2009-02-12T13:49:00.003+01:00

Ur det kaotiska virrvarr av förlupna tankebanor som hemsöker mitt förvirrade sinne uppstår ändlösa spiraler, likt virvelströmmar som borrar sig allt djupare in mot kärnan av mitt inre. Tankar som jag mumlat i min ensamhet sedan begynnelsen av min tid, har ett eko vars förtvining tycks oändlig; Att leva enkom för att överleva! En ny dag gryr och det är sjukligt uppenbart att det inte handlar om utveckling, snarare en loop och ett konsekvensfyllt lidande som börjar och slutar med sin kulm, ett crescendo mot vansinne, Likt en repad stenkaka som endast ljuder fragment ur en monoton och slätstruken balladslinga. Sådan är världen! Mark har kontaminerats av liv och rörelse till den grad att allt vackert blivit lort och allt som var värt att älska blivit skäl att hata. Så tröttsamt, så enerverande att jag nu drivs till att vidta drastiska åtgärder... Vi är ett släkte, en sjukdomshärd som skall spridas likt Svarta döden över jordens yta. Vi är ett släkte med grunden i en gemensam nämnare: AVSMAK.

Herk frag groskle hemp...

2009-01-13T12:20:00.003+01:00

Mina känslor driver mig till fördärv, jag vill tillbaka till mitt gamla liv, men ondskans rituala krafter har så plågsamt tagit över min vilseledda själ. Jag vet snart inte vart jag befinner mig. Min kropp tvinar bort, ett benrangel. Jag har snart ingen ork kvar.

Ytterligare en skoldag har drivits bort, jag har legat insydd i min egna tvångströja och kämpat emot. Bortkastad tid, men jag har lovat att återvända till skolbänken imorgon, dels av ekonomiska själ. Hjälper inte detta så långtids sjukskriver jag mig.

Jag besökte psyket igen, det kändes lite lättare idag. Jag saknar henne så, och brevet hon skrev gjorde mig både stum och knäsvag. Ett brev som kommer att ligga mig till hands så länge jag orkar att leva, ett brev som skall följa mig till andra sidan. Jag släpper dig aldrig min vän!

Paranormal schizofreni

2009-01-13T12:20:00.002+01:00

Omringad i ett totalt mörker, ljudet av svaga hjärtklappningar tonar långsamt ut sig längs med rummet. Stanken av röta försämrar mitt luktsinne, inget ätbart synes till på långa vägar. Min undernärda kropp skriker djärvt och inget giftigt nikotin kan dämpa min ångest. Kvarglömd i skiten står jag ensam kvar, naken, sönderskuren och helt i psykisk obalans. Att rädda mig själv är meningslöst, ingen som helst lösning återstår att finna, ingenting. Faller längre ner i avgrunden, så mörkt, så dimmigt. Mitt neste äro hemsökt, väggarna har funnit sitt egna liv, allting raseras, liksom mitt liv. Demonerna suger kraften ur mig, jag byter skepnad, talar i tungor och mitt innersta väsen klyver min personlighet. Hej, vem är jag?

Vart tog du vägen?

2009-01-11T13:53:00.000+01:00

Vad var det egentligen som hände Jimmy? Jag förstår verkligen ingenting. Ena stunden så fanns du där med din ytterst sköna inställning, jag har aldrig skrattat så mycket som jag har gjort med dig, våra stunder var helt jäkla oslagbara. Är detta förklaringen till varför du aldrig hörde av dig under de senaste månaderna?. Du kan inte förstå hur mycket jag saknar dig vännen!

Jag minns vårat första tillfälle under Kaktusfestivalen 2003. Du var där utav samma anledning som jag befann mig där, Pratorian Platons första livéspelning. Jag minns att du bokstavligen sket på dig under stunden när du såg mina kalsonger fladdra i luften och hamna i ansiktet på Jörgen. Jag har aldrig sett någon som har skinit upp på det sättet som du gjorde. Pratorian Platons första toner, ett par skitiga kalsonger och sedan kunde ingenting ta död på oss. Sorgligt nog så kunde det de nu i efterhand. Men vi hängde verkligen med varandra under alla de dygn som festivalen höll på. Och att veta att vi aldrig mer kommer att få träffas igen gör så fruktansvärt ont. Alla goda och onda sidor vi hade tillsammans stryks nu bort med vinden!

Brutalt Mord

2009-01-02T12:07:00.001+01:00

Ett hugg och sedan tystnad. En sekundsnabb sekvens i livets stora drava. Den ojämna kampen var över på några sekunder, så är det i naturen förstår du. Där är åldringsvård och sophämtning samma sak. Dom svaga individerna förintas, slangprodukterna ränsas ut. Hela skogen är full av färska blodspår. Kom, låt oss höra på tjäderspel. Det är en kamp på liv och död. Tupparna vrålar av ångestblandad brunst. De vet att bara den starkaste går osårad ur striden med rivalens ännu varma blod på näbben. Med näbben böjer han sin kvinnas nacke och fullbodar akten med ett vrål av triumf, sedan lämnar han henne där som en trasa i mossen påväg till nya strider, nya segrar, nya parningar, stark och ensam!

Lago d'Averno

2008-11-11T21:22:00.001+01:00

Jag ville bara passa på att grattulera min trogne sunk-runkare Urban, som äntligen har fått en bekräftelse från skatteverket att få byta namn till Averno. Urban har kallat sig för Averno i 25 års tid och nu sitter namnet fast på alla ID-bevis han kan visa upp. Grattis gubbjävel, jag älskar dig!

Urban har alltid vänt sig till mörkrets makter. När hans klasskamrater pratade om att konfirmera sig, låg han själv och fantiserade om att bränna kyrkor. Det som gjorde att han fastnade för Averno var när han på ett antikvariat hittade en bok där det på Latin stod: "Facilis descensus Averno. Noctes atque, dies patet atri, ianua ditis". Översättningen lyder ungefär: "Helvetets portar är öppna både dag och natt och vägen är enkel." Averno betyder alltså Helvetet.

Gravskändning!

2008-11-09T10:59:00.000+01:00

Hösten är bland det vackraste på året! Trots att jag är bitter mot kylan
så känner jag mig mer romantisk på något oförklarligt sett. Jag får fjärilar i magen såfort jag ser ett värmeljus brinna i höstmörkret, och alla löven som faller i flammande färger värmer upp min kroppstempuratur! Men att sakna någon såhär års är ibland det värsta som finns!

Jag har varit på min morfars grav ikväll och satt ett ljus, och som vanligt så upprymdes känslor i ämnet och jag började att falla i gråt. Trots att jag inte var min morfar så nära in på livet de sista åren innan han försvann, så känner jag att jag älskade honom. Han tog alltid väl hand om mig när jag var liten. Jag önskade att tiden innan hans död kunde spolas tillbaka, så jag verkligen kunde säga till honom hur mycket jag uppskattade hans stöd. Men det är försent nu!

Hursomhelst så satt jag vid gravstenen runt 4timmar och tänkte tillbaka på gamla minnen och när klockan strax hade hunnit slå 02:00, så gick jag vidare!