The house is empty now!

Jag blickar ut ur det tomma intet. Regnet öser ner och bildar små ångande partiklar från avgrunden. Stirrar så glosögt och väntar på att orka ta mig från helvetets dunkla tomrum. Lyssnar på den musik som får mig att känna en känsla av nyförälskelse, det har jag gjort i någon timme nu. Känner mig nästan sysselsatt på full nivå, trots att jag inte ämnar mig åt att göra ett skit. Tiden rinner långsamt ur mina händer och inte fan hjälper det mig när jag ändå inte gör någonting kreativt. Hjärnan känns så gott som överumplad, innehåll av spindelväv och illvilja, bortom alla ljusa stunder. När skall denna smärtfulla höst-depression överhuvudtaget försvinna? Det är väl en gåta i sig, någonting man aldrig lär få ett svar på.

Posted in:

Uppskuret: