Omringad i ett totalt mörker, ljudet av svaga hjärtklappningar tonar långsamt ut sig längs med rummet. Stanken av röta försämrar mitt luktsinne, inget ätbart synes till på långa vägar. Min undernärda kropp skriker djärvt och inget giftigt nikotin kan dämpa min ångest. Kvarglömd i skiten står jag ensam kvar, naken, sönderskuren och helt i psykisk obalans. Att rädda mig själv är meningslöst, ingen som helst lösning återstår att finna, ingenting. Faller längre ner i avgrunden, så mörkt, så dimmigt. Mitt neste äro hemsökt, väggarna har funnit sitt egna liv, allting raseras, liksom mitt liv. Demonerna suger kraften ur mig, jag byter skepnad, talar i tungor och mitt innersta väsen klyver min personlighet. Hej, vem är jag?
Överlevare
0 Överlevare:
Skicka en kommentar